Ny blogg.

Jag tycker det här känns som ett lite olyckligt äktenskap. Typ jag pratar & pratar, försöker kommunicera. Men ni bara sitter där tysta och säger varken bu eller bä. Antar att det är lite mitt fel också.

Nu har jag i alla fall ordnat med en ny blogg. Det är en cv-blogg. Förhoppningen är att Aftonbladet skall ta in mig som krönikör.

För kära lilla krumelur, jag är innerligt trött på att vara stur och på att ödsla bort mitt liv på ett jävla kontorsjobb. Därför gör jag nu ett försök att komma bort från det och ägna mig åt det jag vill göra! Om inget har hänt inom en månad kommer jag tillbaka hit igen och skriver på. Jag älskar ju att skriva, oavsett, så det tänker jag jävlar i min lilla låda inte lägga av med.

Här är länken till den nya bloggen. (Och ja, jag kommer att återanvända grejer jag har skrivit här. Det är en cv-blogg!)

Tips på hur fan man gör för att få läsare emottages också tacksamt, jag kan inget om sånt där.

Puss och pausfågel!

Jag har lyckliga mellanstadiediskominnen till den här låten.

Ospirituellt om sprit. (Den här rubriken hade gjort sig bättre på engelska, ja.)

Herregud, jag har så tråkigt.

Tristessen lindar in lägenheten i en grådammig filt. Jag skulle vilja skrika TA BORT DEN! TA BORT DEN! sådär som vi våp gör om det till äventyrs kommer en geting i närheten av oss, och jag skulle vilja ta mig till ett ställe där det är liv och där musiken är på så högt att man inte för en sekund behöver höra sina egna trista, jävligt ordinära tankar. Men jag är för håglös för det till och med. Så jag bara sitter här och tråkigt, det var så jag var tvungen att ta mig en drink fastän jag inte ens har lust.

Jag kanske skulle kunna säga något om sprit förresten? Marcus Birro har redan skrivit väldigt klokt och bra om saken i och för sig, men jag har verkligen INGET att göra så jag kan lika gärna fylla på med mitt eget. Jag har aldrig gjort det förut. Sagt vad jag ärligt anser om alkohol alltså.
För man kan inte prata om de bra sidorna med att vara full utan att känna sig typ som -


Och jajaja, jag vet att det sprit kan vara farligt. Men min känsla är inte drunkningsdöd utan livboj.

För spriten kan ge en ryggrad att äntligen säga sanningen. Den kan få en mänska att inse hur fantastisk hon är, kan få henne att överkomma sig själv och sin blyghet. Den kan sudda ut barriären mellan en själv och livet. Den kan göra en social. Den kan dra fram ens kreativitet. Den kan få en att tänka på annat, må bättre, se hur futtig ens svärta är. Och att få le, att få skratta åt sitt eget öde, det är för mänskan en livsnödvändighet.



För mig ger sprit andrum och får en att se det roliga och fina i kråksången. Den kan göra en lycklig och förvandlar världen till en underbar plats.

Klart att man kan gå för långt i sin jakt efter detta, men jag tycker det är fel att kasta ut barnet med det grumliga badvattnet. Och om jag skulle offrat en arm eller ett ben för varje mänska som någonsin tagit till sig SPOLA SPONKEN, ANNARS DÖR DU, Med vänlig hälsning; Socialstyrelsen så skulle jag fortfarande kunna hjula mig fram som en fyrstjärna. Jag tror det skulle funka bättre med ett STÄLL NED FLASKAN, DU FÅR INTE ROLIGARE AV EN DRINK TILL ÄNDÅ. Faktiskt.

För sanningen är ju att sprit gjort mycket gott för mänskan, men det vågar myndigheterna liksom inte erkänna. Jag antar att det beror på att de inte tror att folk fattar att det kan bli för mycket av det goda. Så istället säger de bara att sprit = skit och det går ju ingen på.
Äsch, vilken tråkig text, jag orkar inte skriva något mer. Hejdå.

May it be a light to you in dark places, when all other lights go out.

Kusligt.

Är det något jag dåligt tål så är det sådana där korniga små filmklipp men nån liten ljusfläck som kallas flygande tefat (ufo), eller en skugga som sägs föreställa En Död Kvinna Som Dräpte Sina Barn Och Aldrig Fick Ro I Graven (EDKSDSBOAFRIG). Så sjukt dåligt.

Men det här klippet övertygar till och med mig, det gör det faktiskt. Något jävligt skumt är på gång här, helt klart! Kolla noga.

"Paris Hiltons svenske pojkvän",

löd en rubrik jag skrev för ett tag sedan. Jag tuggade lite på pennan. Fortsatte:

"Alexander Väggo von Zweigerk. Så heter en manlig modell som gjort sig ett namn på att flera gånger ha klämt in sig på samma bild som Paris Hilton.

Det är så sjukt oglamoröst att vara kändis i Sverige ärligt talat. Det närmaste vi kommer stjärnorna i MTV Cribs är tidningen Mama när den handlar om någon gammal schlagervinnare som har råd med både sjösten i badrummet och manikyr, det är så taffligt tafatt. Vi har liksom inget annat att göra med våra kändisar än att slänga in dem i 'Let's Dance' och hoppas att de bryter lårbenshalsen i direktsändning så att det blir lite action.

Därför är det ju jättespännande för oss när någon som Väggö von Zweibergk lämnar fågelbadet och på ostadiga vingar styr kosan ut i världen. Mot Hollywood. Den utländska skvallerpressen tycks konstigt nog inte ens ha märkt att Paris polar med vackra svenska pojke, nej man skulle faktiskt kunna säga att svensk press är nyhetsledande.

Och det är rätt fint att det för en gångs skull är en man som står där och kråmar sig. Han tror att han kommer bli känd för att han har synts med en äkta stjärna. Det är sådant klassiskt brudtänk, det där att det enda man duger till är att stå där och puta med sina glansiga läppar jämte någon lyckad.

Sist jag såg till Markus Schenkenberg var när han satt i bakgrunden på rostningen av Pamela Anderson och Jeff Ross kallade honom stolfyllare. Han hann göra en Va? Jag?!-min med sitt tomma medelålders modellansikte innan programmakarna klippte över till något annat. Sedan var han borta från rampljuset för alltid.

Nu tar Paris Hiltons Svenske Pojkvän över. Han är en sådan som inte låter någonting bekomma sig. Han ringer tidningarna och tipsar anonymt om sin hemkomst. Sedan poserar han för de samlade tre fotograferna på Arlanda med den där inövade låtsasförvånade minen som inte kommer att ge honom en Oscar inom kort. Åh! Ett pressuppbåd! liksom. Men jag ser besvikelsen rycka i ögonvrån på honom när han märker att intresset inte är större. Jag ser hans lystna blick.

Han är hungrigare än såhär, han vill mer.
Han vill göra en barturné i alla svenska byhålor. Han vill vara med i 'Let's Dance'.
Eller så kanske jag bara är en cynisk gammal kvällstidningsläsare."

Jag har haft väldigt roligt åt det här fotot.

Hej patriarkat!

Fyra personer ur Fredrik Reinfeldts regering har slutat under det senaste året.

Handelsminister Maria Borelius fick gå sedan det kommit fram att hon skolkat från tevelicensen, anlitat svart arbetskraft och ägnat sig åt shall we say kreativ skatteplanering. Några dagar senare var det dags för kulturminister Cecilia Stegö Chilò att kasta in handduken för tevelicensens skull.
I samma veva blev det skriverier om finansminister Anders Borg, han hade både rökt på och anlitat svart arbetskraft och skitit i tevelicensen. Han klarade sig ändå.

Nyligen sade försvarsminister Mikael Odenberg upp sig i protest mot regeringens försvarspolitik, och natten till idag var det så dags igen. Då avgick statssekreterare Ulrica Schenström. Avslöjandet att hon tagit några glas med en kompis en kväll när hon var jouransvarig för "den strategiska samordningen vid en krissituation" hade blivit för mycket så nu är även hon historia.

Kvinnor kan! Från vänster: Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò och Ulrika Schenström (a k a Fredrik Reinfeldt i peruk).

Fyra personer har alltså slutat. En man som som gick högst frivilligt, och tre kvinnor som körts bort.
Jag ser ljust på tillvaron, även mitt glas är halvfullt. Därför skall jag i alla fall säga något positivt: Kul att se att kvinnor är i majoritet inom åtminstone ett område av politiken!

Här nedan har vi en annan fyrhövdad skara, alla män.
Det är de som avslöjat i Expressen att Ulrica Schenström drack vin när hon var en av de som skulle ha tagit hand om en eventuell nationell kris som visserligen aldrig uppstod men som hon i sådana fall kanske skulle kunna tänkas ha hanterat sämre eftersom hon var lite packad.

Expressen-männen måste vara jävligt nöjda med sig själva nu när de har fått bort den vårdslösa alkohäxan!

Till deras försvar kan väl sägas att jag förstår dem.
Det är ju mycket lättare att vara skjutjärnsjournalistisk när man skriver om kvinnor eftersom de inte har en massa folk som håller dem om ryggen. Ingen försvarar en brud som har gjort bort sig. Ingen ljuger och mörkar för hennes skull.

Inte ens hennes egen kompis, visade det sig i fallet Ulrica Schenström. Vännen Anders Pihlblad tackade för vinet och sällskapet genom att sänka henne i media.
"Hon var klart alkoholpåverkad. Hur många glas Ulrica drack får hon svara på själv. Jag har ingen aning om hur påverkad hon var, för jag hade ingen mätare med mig. Hon var inte redlös, men jävligt glad i hatten", pladdrade han i Expressen. Se där, piece of cake.

När det handlar om män är det mycket svårare att få till skandalskriverier. Hans förtrogna kommer inte att sälja ut honom, och ja, den där rätta lynchstämningen vill liksom inte riktigt infinna sig.

För ni kommer väl ihåg vad som hände när den förra statssekreteraren Lars Danielsson faktiskt stod inför en katastrof i landet som nästan alltid sover?
Han gjorde inte ett skit. Hans försvar gick ut på att när han fick höra talas om tsunamin så ringde han faktiskt hela tre samtal, men det gick dessvärre inte att kolla det ens en gång eftersom bevisen för det tyvärr försvann hela tiden. Det är vad jag kallar att ha schyssta polare!

Lars Danielsson.

Hela historien med tsunamibanden påminde faktiskt mest om ett avsnitt ur boken "The Hitchhiker's Guide To The Galaxy" -

"Men herr Dent, kungörelsen har funnits tillgänglig på det lokala planeringskontoret i nio månader."
"Ja, visst, och ja jag gick raka vägen dit så fort jag hört talas om den, det var igår eftermiddag. Ni har ju inte direkt ansträngt er för att dra uppmärksamheten till den, eller hur? Typ genom att säga nåt till nån eller så."
"Men planerna fanns till allmän beskådan..."
"Till allmän beskådan? Jag var tvungen att gå ned i källaren för att hitta dem."
"Det är där kungörelseavdelningen ligger."
"Med en ficklampa."
"Ah, tjaa, lyset hade nog gått."
"Det hade trappan också. Den var inte där."
"Hursomhelst så hittade du ju kungörelsen till slut, eller hur?"
"Jadå", sade Arthur, "det gjorde jag. Den fanns till allmän beskådan på botten av ett låst arkivskåp inne på en gammal toalett med en skylt på dörren där det stod 'Varning för leoparden'."

(Snabböversättning, vänligen ha överseende med eventuella fel.)

När Lars Danielsson var i hetluften var det ju för att han alldeles uppenbart faktiskt handlat fel under en nationell katastrof, men det tog över ett år att få honom avsatt. När det gäller en kvinna som KANSKE skulle kunna ha gjort fel OM något hade hänt när hon hade ansvaret, ja då tar det knappt två veckor att få bort henne.

Vilken TUR att det råkade finnas en fotograf på plats i buskarna!

Det bästa var att anklagelserna från början gick ut på att hon var oproffsig, ja rentav en "säkerhetsrisk/ som riskerar att ytterligare sänka allmänhetens redan låga förtroende för politiker" eftersom killkompisen hon hängde med jobbar som journalist och alltså har som yrke att bevaka henne. Det var hennes fel att hans objektivitet gentemot henne nu kanske var lite si och så, menade man. Den logiken haltade dock så illa att man riskerade att häxan med det långa röda håret skulle kunna ta sig loss och springa därifrån.
Men våra hjältar på Expressen fann på råd.

"Krogskandalen är på väg att blåsa över när Expressen tar upp frågan om Ulrica Schenström hade jour för rikets säkerhet när hon gick på krogen." Det var rätt fråga.
ÄNTLIGEN brinner häxjäveln!

Är det inte underbart att leva i världens mest jämställda land?

Expressens förnedringsteve.

Expressen skojar till det med ett psycho fjäderfä som dansar till en låt av Backstreet Boys. Det är inte ens i takt, det är så tragiskt att det här är det bästa den stackars pippifågeln har att komma med. Vi skrattar åt den, inte med den.

Och om du tycker att det bara är ett kul klipp så byt ut papegoja mot färgad människa så får vi se hur kul det är! Nej just det. Den här personen behöver hjälp.

I know why the caged bird sings...

Om några år har vi robotsex.


Kudos till den där 32.1 procenten! Men vad är det för några som svarat "ja"?

Boktips?

oskar. säger:
har du några boktips förresten?

Lisa säger:
Jag vet inte... Alltså, jag är småfull och lyssnar på Leila K, men framför allt är jag jobbstressad. Fast jag är inte så djup annars heller.

oskar. säger:
skitsamma

Lisa säger:
Och om jag vore det är det TROTS böckerna jag läser. Sorry.

oskar. säger:
jag läser mest semiskräp som det är ändå

Det här är bland det bästa jag någonsin sett tror jag.

Jag undrar...

Finns det några inlägg på den här bloggen som ni har tyckt särskilt mycket om? Vilka i sådana fall? Och varför?

Alla måste svara!