Free Paris!

Jag visste att det skulle bli såhär, men det gör mig ändå arg.

För jag tror det hade varit nyttigt för Paris Hilton att sitta i fängelse.
Jag tror det hade gjort henne gott att vara instängd i en cell i tjugo nånting dagar, äta flingor med mjölk och huttra sig igenom nätterna insvept i tre filtar på en kall brits. Jag tror hon hade behövt den tiden för att fundera lite över sitt liv.

Men alla är ju inte lika inför lagen.
Jag himlade med ögonen när jag läste att de stjärnadvokater hennes snuskrika familj anlitat hade lyckats pruta ned fängelsevistelsen till typ hälften. Och nu har nån läkare dessutom intygat att det är jobbigt för Paris att vara instängd, så man lät henne linka hem igen, med en fotboja runt det bräckliga brunbrända benet.

Hon kommer hålla en låg profil de första dagarna förstås, det skulle se för illa ut ifall hon rörde sig det minsta lilla utomhus såhär på en gång och det är ju sån uppståndelse runt hela grejen. Så under helgen kommer Paris att sitta hemma i soffan och gosa med Tinkerbell. Kolla lite film. Prata i telefon. Surfa bröstoperationssidor på Internet. Få hembesök av sin nagelskulptris.

Sedan kommer allt så sakteliga att återgå till det normala. Och Paris kommer inte att ha lärt sig ett skit. Näe jag känner inte henne, men en sak vet jag och det är att hon lever i den fasta övertygelsen att hon kan glida ovanpå tillvaron och komma undan med vad som helst. Just därför hade 45 dagars fängelse varit en välbehövlig näsbränna.
Nu är det vi vanliga dödliga som står där istället, med långa näsor som rodnar av harm. För hon hade ju rätt. Hon kan göra vad hon vill och ändå klara sig. Hon är lite mer värd än vanligt folk.

Ja, rättvisan är allt annat än blind. Dess blick är klar och fast, och om man skärskådar dess ögon som vi gjorde nu så ser man dollartecknen glittra - please insert coin.

Det är vidrigt.


"Stackars lilla rika flicka", sade moder Justitia ömt och räknade sedlarna. "Gå nu, mitt barn, och synda icke mer."