Porrsurfandet är kränkande!

Linn Heed är sexolog, legtimerad psykolog & psykoterapeut och hon besvarar läsarnas sex- och relationsfrågor i Aftonbladet. Den här gången handlar det om en porrsurfande pojkvän.

"Min pojkvän porrsurfar. Jag vet inte ifall jag ska tycka det är okej. Han säger att det är för att fantisera om oss, men jag upplever det som kränkande. Jag har försökt säga det men han verkar inte förstå. Det påverkar vårat sexliv eftersom jag börjar tvivla på om jag duger", skriver signaturen Maja.

Linn Heed säger då att Maja skall stå för att hon tycker att det är kränkande, och att hon skall göra klart att porrsurfandet påverkar hennes självkänsla. Att hon kanske också borde ta sig en funderare på ifall hon verkligen kan leva med nån som beter sig så respektlöst och omoget som den där porrsurfande pojkvännen.

Sedan verkar det som att Linn Heed ångrar sig lite på slutet, för hon tillägger att hon ju visserligen inte menar att skulle vara onormalt att porrsurfa, nej, kanske till och med Majas pojkvän skulle kunna bjuda in Maja i "den världen" om hon vill, ifall hon visar tillräcklig öppenhet och nyfikenhet.

Alltså, jag förstår att Linn Heed menar väl, men Maja behöver ju nån som säger henne sanningen. Och sanningen är inte att Maja borde förbjuda sin pojkvän att porrsurfa ifall hon ogillar det, eller att hon skulle kunna göra ett guidat studiebesök på hans säkert mycket perverterade älsklingssidor. Båda de åtgärderna syftar till kontroll på ett sätt som känns så jävla fel och verklighetsfrämmande.

"Vad är det här, älskling?"
"Jaha... nej, det är en liten lolita som får den hårt i röven under det att hon blir kallad slampa."
"Jaså... ja okej."

Nej. Maja, hjärtat, det där var inget bra. Jag tror inte du kommer att läsa det här, men om du gör det så vill jag att du skall veta några saker:

Din pojkvän ljuger när han säger att han surfar porr för att fantisera om er. Jag menar, det är klart att det inte är dig han tänker på, det förstår du nog själv. (Jag tror faktiskt nästan du skall vara glad över det.) Eftersom du inte gillar porrsurfandet så tycker jag också gott att du kan be honom att sköta det där lite snyggare, för som Magdalena Ribbing säkert skulle säga om hon fick frågan så är internetsnusk en syssla för ensamseglare.

Du säger att du inte vet ifall du skall tycka att det är okej att din pojkvän porrsurfar, men faktiskt så behöver du inte tycka någonting alls om det. Jag tror du måste se det för vad det är bara.

Att porrsurfa är ungefär som att dra i sig nåt lite snabbt när man är hungrig. Ibland är man bara ute efter en bukafylla och känner inte direkt för att ta på sig sina bästa gåbortkläder och åka över halva stan till en finrestaurang. Men det betyder ju inte att trerätters inte duger.

Allt har sin tid, och det är det du måste förstå. Din pojkvän måste i sin tur förstå att allt också har sin plats, och att man inte sitter på en finrestaurang och slabbar med en jävla mosbricka.

Fast det var inte det jag reagerade mest på. Det jag såg som riktigt anmärkningsvärt är att du verkar så himla osäker. Du säger att du känner dig kränkt och att du tvivlar på att du duger, och ja, jag tycker liksom det låter som att du hänger upp hela din självkänsla på din käresta. Det är inte bra.

Istället för att känna dig hotad över att han verkar vara sig själv tillräcklig - bokstavligen! - så tycker jag att du borde jobba på att också bli det. Du måste lära dig att tänka lite mer på ditt jag, och inte fullt så mycket på ditt vi. För du var nån innan din pojkvän, och även om det skulle visa sig att han faktiskt är förälskad i Jenna Jameson (eller i en medelålders tysk kvinna och hennes häst) så kommer du fortfarande att vara nån.

Och vad är egentligen riktig kärlek? Är det att behöva nån och att vara behövd? Eller är det att välja och bli vald ändå, utan att ha nån särskild annan anledning än att man tycker så jävla mycket om varandra?

Vår kultur kan få den bästa att tvivla.