Teknikens under.

Jag var tidigt ute gällande det här med internet. Låt mig illustrera hur tidigt: Min första e-post-adress var lisa@hotmail.com. Detta är helt sant, jag svär. Och jag grämer mig fan än idag över att jag inte behöll den.

Anledningen till att jag var så tidigt ute var att mitt lokala stadsbibliotek var jävligt progressivt och redan 1994 nån gång ställde ett tiotal datorer till besökarnas förfogande uppe på övervåningen. De här datorerna hade internet. Min Gud, så spännande det var!

Eftersom jag läste så jävla mycket var jag redan hemtam på bibblan, jag var där typ tre fyra gånger i veckan och lånade nya böcker. Jag var också en total tönt - jag hade inga vänner men däremot flaskbottensglasögon, hemstickade tröjor och billiga jeans som inte direkt smickrade min spirande kvinnoröv. Detta tror jag sammantaget gjorde att jag föll som en död gran för det där internet.

Man kunde boka datorerna på bibblan en timma åt gången per dag, så varje måndag gick jag dit och fyllde i veckans bokningsrulla med fejkade namn i olika handstilar, och sedan satt jag där dagarna i ända och tjaa, jag minns inte riktigt vad jag gjorde faktiskt. Mejlade, chattade. Byggde en liten hemsida. Övade min engelska med feta asiater som hade alias som Iceman och bodde i Los Angeles. Själv kallade jag mig Laura Palmer.

Alltsedan jag först fastnade för internet så har jag i perioder mer eller mindre framlevat mitt liv framför datorn. Ett tag för några år sedan gick det så långt att jag tyckte det kändes konstigt, ja nästan surrealistiskt, att gå ut om dagarna. Solljuset, livet & rörelsen, alla affärer som var öppna, det blev för mycket.

Men fastän jag har hängt så mycket vid datorn så har jag ändå inte gjort nåt särskilt, och det är på nåt sätt det som är lite tragiskt tycker jag. För jag skulle ju kunna ha använt all den här tiden till nåt bra, typ att lära mig programmera eller nåt. Fast det har jag nu inte gjort, i alla fall inte än. Jag är fortfarande en teknisk nolla.

Men jag fortsätter likväl fan att förundras över hela grejen med internet. Som att jag kan ladda ned tidningen Rolling Stones mapp med de 500 bästa låtarna nånsin och lyssna igenom dem, som jag gör nu.

Och jag tycker seriöst att internet är typ en av de absolut förnämsta idéer som kläckts hittills. Det och upptäckten att man kan ligga med varandra. Samt insikten om att man blir rolig i huvudet av jästa vindruvor. Ja, jag blir faktiskt nästan lite sentimental när jag tänker på hur mycket fint mänskligheten har åstadkommit ändå.